Here I am
Something
Agilityn där emot gick super, vi lyckades med blindbyten, alla hinder (men slalomen behöver lite slipning) Och nu när jag ska skaffar tävlingslicensen så kommer det bli iaf tävling i agility och försöka få upp lydnaden bättre igen.
På tisdag 17/8 börjar skolan igen så då kommer man igång med rutinträningen och de är verkligen vad vi behöver.
Förövrigt roar Melker och jag oss med: cycklar, rider, badar och ibland kör skrindan. Huvudsaken är att vi har roligt ihop, Glöm aldrig det.
Du äger en mycket speciel del av mitt hjärta, en kär vän är vad du är Melker
Long time no see
Annars har dessa tre veckorna på jobbet glidit förbi ganska snabbt även om timmarna har kännts som evigheter ibland. Solen har stekt oss så bränna har man iaf fått i år och tro det eller ej min jag har byggt lite muskler. Jag blir lite stolt över mig själv att jag har hållt ut och fortsatt jobba. Fast de hade jag aldrig gjort utan min käraste Ida vid min sida :)
Och i morgon får vi lönen för de två första veckorna och det var en fågel som viskade i mitt öra att jag kommer att få ca 4500 kr. Och då har vi slutat tidigare och fuskat lite ändå. Endel av pengarna kommer gå till en HTC Wildfire, tävlingslicens till Melker och bjuda min älskling på bio i helgen ^^
1 vecka kvar att jobba innan semestern och v.28 får vi lön för de sista två veckorna. DÅ BLIR DET NOG EN TATTO för både mig och Ida :D
Min träning med Melker har inte hållts igång så mycket det har mest varit lite på promernaderna och någon kort stund annars. Dels har det vart på tok för vart för han att kunna fokusera och mycke är min lathet efter jobbet. Så skulden är väldigt mycke min. Men ist har det blivit bad, bus och en massa promenader.
Annars känns livet helt underbart, kärleken brinner vidare med Linus Petterson och vi trivs super ihop med våra djur ^^
Första vecka sommar
Denna helgen har tillbringats med Älsklingen Linus Petersson på Öland med våra underbara djur. Fizzie katten har fått vara ute jättemycket och de har hon verkligen gillat. Melker har också varit nöjd med att få vara på Öland då han leke med Linus föräldrars Golden hela tiden och sedan ligga ute hela tiden :)
Det är så skönt att komma hit till Öland för här kopplar man verkligen av! Och att få se hur lyckliga djuren blir är en fröjd i sig.
Vi bor i en liten stuga på svärföräldrarnas tomt där vi har vårt helt egna krypin och de Älskas verkligen ^^
Tack och Hej ifrån oss här på Öland!
En vecka i Juni
Sista veckan i ettan på Stora Segerstad har gått till så här:
- Har inte haft några riktiga lektioner utan har fått fylla i utverderingar och sedan håla resten av tiden.
- Tränat en sista gång med Emma Björklund och Ed. Det blev Agility som gick jättebra för mig och Melker. Han fixade till och med slalomen när jag körde hela banan. (Det märks vad roligt han tycket det är)
- Umgåts extra hårt med min kära Josephine Larsson.
- Har haft lekar med klassen
- På onsdagen var man på 3:ornas samkväm och det var roande. De hade som vanligt ett par roliga lekar att bjuda på t.ex. de drog upp tre killar ifrån 1 jord. Leken gick till såhär det kom ut tre tjejer i bara BH upptill och höll ett äpple mellan tuttarna, killarna fick ögonbindel och de skulle tävla om vem som åt upp äpplet först. Det var bara det att tjejerna byttes ut till tre killar som ställde sig på stolar, drog ner byxorna och satte äpplet mellan skinkorna. (som ni förstår så blev det ett gott skratt för oss som satt i publiken) ^^.... Men även jag, Josephine och ett par kompisar till oss blev också uppdragna. Men vi skulle bara snurra tio varv, springa ner till en väg och ta i den sedan springa tillbaka, göra tio snurrar till och sedan springa upp på scenen och göra fem armhävningar. Fast det såg nog också rätt så roligt ut kan jag tänka mig. Sedan hade de lite bildspel och showade runt lite för oss.
- Sedan samma kväll hade 3:orna en stor fest med disko i en lokal. Sjukt mycket fylla! De var bara treorna som egentligen bara får dricka denna kväll men det är inte många som följer. Och när man dricker på skolan så får man avstängning ifrån boendet, det börjar med en vecka. Och om man säger såhär så är det ungeför 7st ifrån min klass som är avstängda ifrån skolan första veckan i augusti. Men Josephine och jag är snäppet smartare så vi drack lite kvällen innan och inget alls denna kvällen så vi blåste 0.00. :D Annars var det en jätterolig kväll med mycke dans och många härliga skratt.
- Skolavslutningen kom min älskade Linus Pettersson till skolan för att hjälpa mig att flytta. Vi hade klasssamling på morgonen, åt god mat och sedan samling med hela skolan för få betyg och sjunga lite sommar låtar ihop. Efter det så kollade man på när treorna "sprang ut", kramade om alla för nu syns man inte på 10 veckor lr vad det nu är.
Och jag kan erkänna att jag fälde ett par tårar när men kramade om alla. Tänk att nu ska man helt plötsligt fixa ett helt sommarlov utan nästan någon kontakt som helst med klassen. Usch saknar alla redan!
Dess utom så finns det vissa treor som man kommit rätt så nära som man inte vet om man någonsin kommer träffa på igen.
(man kommer verkligen varandra in på livet när man bor på internat, det är som ens egen familj. Och de flesta som bor på skolan har det inte så bra hemma så att bo på skolan blir som ens riktiga "Hem".)
Och på rektorns tal så citerade han något som en elev hade skrivit i en novel omnhur det hade varit att bo tre år på Stora Segerstad och de löd ungeför såhär: " Det var ett stort, tufft steg att flytta hemifrån när man började på skolan. Men steget att ta studenten,att faktiskt lämna skolan och flytta någonstans i världen helt själv är ännu större."
Det förstår jag verkligen, jag lipar över ett sommarlov. På vilket annat "normalt" gymnasium gör man det?
Detta var allt om hur det var sista veckan i skolan!
Idag har jag varit på min bror Davids student i vetlanda. Grattis på dig kära bror! Imorgon blir det släktträff för att fira DavidRocket. (trevligt, trevligt)
Förövrigt är det underbart att vara hemma hos min kära Linus <3
Träningsinfo
Nu har jag insett att de blir nog ingen ny hund för min del, efter att Bizkit åkte hem så lovade jag mig själv att ha kvar Melker troligtvis ända tills jag tar studenten. Tills dess får allt bli som de blir, men vi kämpar på både du och jag för att komma så långt som vi bara kan.
Eftersom jag inte har uppdaterat bloggen så mycket som jag borde så kan jag ju ta åt mig Emma Björklunds förslag och faktiskt hålla igång den igen.
Lydnad:
Under tiden som har gått så har jag och Melker fortsatt med lydnadskursen klass 1 och varit med på skolmesterskapet. Där kom fick vi 159 poäng och blev pallplaserade 3:a av 14 st som var med och tävlade, skitnöjd för de var både hans och min första tävling även om den var inofficiell.
Och nu blir det att fortsätta kämpa på och kanske fortsätta tävla i klass 1 i sommar.
Min tränare Emma Björklund hade utvecklings samtal och mina tips för framtiden blev:
- Fortsätt kämpa med att få upp hans tempo
- Finslipa alla momenten, alla sitter men skulle kunna bli snyggare
- Börja tävlingsträna lite mer och sedan se till att börja tävla
- Börja på klass 2 momenten så att allt innte blir enformigt
Kanske kommer jag hålla mitt löfte om att vi blir klara med lydnads klass 1 i sommar, klass 2 nästa år och klass 3 sommarn efter det.
Agility:
Vi har också kämpat på med Agilityn så nu börjar det likna något. Han har fått upp ganska bra tempo, blivit rätt så säker på alla hinderna, blivit duktig på att läsa av mina singnaler.
Han tycker verkligen agility är roligt så jag har hållt de på en hobbynivå så att det är en sport vi mest roar oss med, medans lydnaden är lite mer sergös.
Själv har jag börjat lära mig att ge rätt singnaler, att göra det tidigt så att han hinner uppfatta mig och inte chansar på vad han ska göra. Nu är det bara att kämpa på, göra han mer säker på olika byten och göra han mer säker på t.ex. slalomen, vippbrädan och platttunnlen.
Pice Out From Melker & Julia
Inget får oss tillbaka nu
Du kom och stanade i nästan tre veckor. På bara den tiden hinner man fästa sig vid varandra.
Jag saknar dig redan så mycket, och de läskiga är att man inte vet när man ses igen. Om man ses igen..? Får jag någonsin se dig igen?
Önskar allt hade funkat.. Hoppas du vet att jag verkligen saknar dig Plutten
Bizkit har nu åkt hem till matte Emma i Uddevalla för att de var lite olika skäl jag märkte att jag inte kunde ha kvar Grabben.
Det är de som är skillnaden mellan människor och hundar, man tyr sig till varandra så fort. Och de blir så sjukt svårt att släppa allt när man har hoppats på så mycket.
Vi tänker på dig Bizzen*
DIN HUND*
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut
när Du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
när du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.
Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger vi dem?
^^
Så idag har jag varit hos mamma en stund och umgåts lite med henne. Sedan tog jag med Melker & Bizkit på "cykelrunda" men de var så isigt den rundan jag tänkte ta så jag ställde cyklen och gick i en 40 minuter sedan hämtade jag cyklen och cyklade i ca en kvart- tio min. Sedan kom jag hem och tittade på tv en stund och sedan körde jag lite klicker med Bizzen ( vill börja med lite så att jag inte kräver för mycket av honom eftersom jag bara har haft honom i över en vecka) Men det gick jättebra, lärde honom att stå. Så det blir lite lättare på utställning sen, men måste finslipa det bara för det är inte så jättesnyggt just nu :P
Ikväll blir det att åka till Ida och Sigge för min och Bizzens del, vi ska sova där och bara ha myskväll med dem. (Ida vågade inte sova själv i hennes pappas hus) Hehe
En Nyhet: Melker ska börja få vara på skolan igen. En tjej i min klass kunde inte ha kvar hennes hund pågrund av olika skäl så då undrade mina hundlärare och hon om hon inte kunde få ta Melker.
Så nu ska han bo hos mig och Bizzen på nätterna men träna med Mikaela och vara hos henne på dagarna typ :)
Solen skiner
Detta var första helgen hemma i Järnforsen för lilla Bizzen. Vi har varit hos Linus hela helgen och han har stortrivts. Han har knappt gnällt en gång, han har mysit med min Melker, lekt med katten Fizzie och sovit hos oss i sägen ^^
Vi har varit ute och gått med min kompis och hennes berner sennen Ronja och de tyckte han var roligt. Han har fått träffa mammas border collie/ golden Thezzan och hon tyckte att han var en intressant liten prick.
Han har även fått vara med på Linus 22 års kalas hos hans föräldrar där han fick träffa deras golden i samma ålder som Bizkit (de hade skit roligt ihop) Och en liten Fransk Bulldog Ida och de gick också jättebra ihop.
Som ni märker så är Bizze en underbar liten skit, är så stolt över att han funkar så bra med andra hundar. Och han verkar trivs med mig :)
Slutsatsen ifrån denna helg: Jag har haft en Supermysig helg med Linus, Melker och Bizzen <3 Med många långpromenader i det fina vädret som varit.
I morgon blir det att åka tillbaka till skolan igen, men de blir bara tre dagars skola, har studiedagar torsdag fredag. Och bilder ska komma här och på facebook snart, Lovar!
Pussar & Kramar ifrån Oss
Bizze <3
Ja vad ska man säga, Tack Emma för att jag har fått denna tillgången att kunna få ta din lilla fis på foder. Han är en underbar grabb!
Jag fick hem honom hit till skolan i tisdags och då fick jag träffa Emma (Ägaren) och hennes mamma. Det var jätte roligt att få träffas och visa vad vi har här på skolan.
Först natten var lite jobbig för hans skull, han kunde inte riktigt hitta sin plats att sova. Men gnällde inget eller skällde. För gnäller händer ibland att han gör och det förstår jag, det är mycke förändringar för hans del nu.
MEn nu har han blivit mycke lugnare, somnar nästan så fort jag sätter mig vid datan i sängen och han äter sin mat, dricker vatten. Och tar det bara lugnare och lugnare i hundgården. Nu har han till och med lärt sig luckan som de går in och ut i :D
Jag är sjukt stolt över att han har kommit in så här pass mycket ^.^
Jag har till och med kunnat ha honom lös och han kommer när jag ropar (fast de är klart jag har ju alltid godis så att det är väl de kanske :P ) Och han och jag har varit och tränat på att bara sitta och titta på när andra hundar tränar, så att han ska välja sig vid det. Annars har vi mest lekt runt med andra hundar och ägare här på skolan :)
Tack och hej ifrån mig och Bizkit! Vi kommer nog snart tillbaka med mer info om hur det går för oss!
Bizkit ^^
Lovet är här *
Nu blir det sportlov med en Älskling, Melker, Aztea och umgänge med Josephine å Ida. Det blir nog mycket Virserum för våran del eftersom jag och Linusen ska ha hand om Aztea och får låna Bror Fredriks lägenhet nu när han är iväg till Tyskland.
Men detta kan ni få höra mer om till veckan och hur den ser ut då, See you then ^^
Slö Söndag
Satt och såg Beck: Skarpt Läge, med bror David och Linus nyss.
Fy fan vilken film den handlade om kvinnomisshandel, vilka sjuka människor det finns. Fattar inte hur man är funtad ibland :/ (men den blir sjukt reckomenderad av mig. Stark film iförsig som alla Beck filmer men sedan att få njuta av Gundvald. Så jävla härlig skådespelare, han sätter sådan respekt i en) :P
I morgon blir de tillbaks till skolan, fan hinner sakna tillbaka dit på bara en helg. Man blir som en familj när man bor på internat jue. Hur fan ska man klara ett sommarlov undrar jag, får hoppas att man kan träffas mycket ändå. Aja de är långt dit snön är ju fan inte ens borta ännu ^^
The time that has gone by
Men de är sant, jag kan ju lika gärna skriva några rader här ibland när jag gör de på facebook.
So Here We Go Agien*
Ja vad ska man berätta jag går kvar på skolan med vovven Melker, umgås fortfarande med Josephine Larsson och Emelie Ryden. Är fortfarande tillsammans med min Linus Pettersson <3 Och mitt liv ser nog rätt lika ut som de har gjort ett tag nu..
Slager och planka med familjen Tonight XD
Syster Malin är hemma över helgen så nu är de mycket familjetid som gäller. Hoppas även på att de blir en tur ut i skogen på oromenad med Tulda idag med. De skulle jag behöva nu när man blir bortskämd med att Sören och mamma tar med Melker ut hela tiden. Hehe
Igår var de desvärre begravning för en kär morfar, usch bland de hemskaste jag har varit med om. Paniken som bara skrek i en. Nej jag hoppas jag de är över nu på länge.
Men vila nu i frid Min kära Morfar. Tänka att veta att du aldrig kommer igen, att vi aldrig får se dig igen*
Men kvar kommer du alltid vara
Ekologi arbete
Nu håller jag på att skriva ekologi arbete.
Ett stort arbete om Isbjörn, man ska forska och skriva på något konstigt sätt.. Usch, de är jobbigare än man tror :S
Annars är allt bra med mej, Jag älskar fortfarande min Linus Pettersson och går hund på stora segerstad ;)
(med min Grabb Melker)
Ha de bra!
håla*
Fredag
Äntligen Fregdag!
Har saknar att få hålla om min Älskling ända sedan jag åkte och ikväll får jag det <3
Älskar dej Linus och finns för dej i alla väder (L)
Annas har denna veckan varit väldigt lång enligt mej, med mycke lektioner som man inte orkar hänga med på.
Fast jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte har haft roligt för de är ju tur att jag har er när de har varit jobbigt nu (Ni är helt sjukt bra vänner. Och tack för ljuset Jossan de lyffte verkligen upp mej<3 )
Just det måste berätta om den helsjuka dagen igår:
Vet inte varför eller hur de kunde hända att vi hade så jobbigt igår. 4 st hur ofta liksom?
Först jag för att en Älskad Hund (eller mer av en familjemedlem) Va tvungen att lämna livet <3 (R.I.P Zeke vi glömmer dej aldrig. Men nu får du vila ifrån allt hemskt du fick i slutet. Att en sådan fin och Älskad Vän lämnar är hemskt)
Och sedan iaf va de inte bara jag som hade det jobbigt och fällde tårar igår. Tänker inte gå in på vad men de va helskumt att de kunde bli så mycke på samma dag...
10 septemder 09 vill jag aldrig göra om.
Och att höra sin Älskling må så dåligt och man sitter 15 min bort och kan inte ens få hålla om honom va en hemsk upplevelse!
Låter inte roligt va? De va de inte heller.
Jaja de va allt ifrån mej. Nu ska jag packa och vänta på skjusen hem.
Zeke gubben
Jag hatar livetsgång, jag hatar att dom alltid lämnar oss någon gång.
Varför blir det alltid såhär? Dom är det finaste vi har, dom sviker oss aldrig.
Dom sitter kvar när ingen annan gör de. Fy faan dom är det bästa vi har*
Zeke du gör oss alltid så glada, du är så fin och är omtyckt av alla.. (du kommer alltid finnas kvar)
Idag ska han till himelen men vart vi än går kommer vi alltid se din svans viffta, vi kommer se dina spår.
(önskar jag bara fick pussa din blöta nos igen, fick krama om dej en sista gång) men detta är bäst för dej vännen<3
Önskar jag va hos Linus nu <3
Fin Text <3 Zeke! :(
Zeke lille vän, du kan inte lämna oss! (du finns alltid i våra hjärtan)
Fy fan säger jag bara, va orättvist livet är!!
Jag läste en denna dikten igår och blev helt ärligt jag blev rörd av den!
Så jävla fin..
(hoppas alla tar till sej lite iaf som läser den)
Hur kunde du?
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn,
och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, eller några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.
När jag var dum hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade hur kunde du? - men sen mjuknade du
och la mig på rygg och gosade med mig. Det tog lite längre än väntat för mig, att blir rumsren,
för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.
Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande. Lyssnade på ditt
stadiga andetag och dina hemliga drömmar, och jag tänkte, att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick många rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan,
för glass är inte bra för hundar sa du), Jag tog långa tupplurer i solen, då jag väntade att du skulle
komma hem vid slutet av dagarna...
Stegvis började du spendera mer tid på arbetet, satsade på din karriär, och du la mycket tid på att leta
efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta,
förstod dina besvikelser och klagade aldrig på dina dåliga beslut. Jag viftade istället på svansen
och visade glädje, när du kom hem - och när du blev kär, blev jag så lycklig för din skull!
Hon, numera din fru, är inte en hundmänniska. Trots det välkommnade jag henne till vårt hem,
visade tillit och lydde henne. Jag var lycklig, därför att du var lycklig!... sen kom människobarnen,
och jag delade åter din lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade,
och jag ville ta hand om dom. Det var bara det, att du och hon, var oroliga att jag skulle skada dom,
så jag fick spendera den mesta delen av min tid, bannlyst till ett annat rum eller till en hundbur.
Ohh, vad jag vill älska dom, men jag blev istället fånge i kärleken...
När dom blev äldre, blev jag deras vän. De hängde i min päls, petade fingrar i mina ögon,
undersökte mina öron och kysste mig på nosen. Jag älskade allt, som hade med dom att göra!
Älskade deras beröringar - för ditt kel med mig, var nu mera sällsynt - och jag skulle försvara dom
med mitt egna liv om så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten. Lyssnade nu till deras oroliga
andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var en tid, då när andra frågade dig om du hade hund, och du stolt visade ett foto av mig som du
alltid bevarade i din plånbok, samtidigt som du gladeligen berättade historier om mig.
De senaste åren har du bara svarat 'ja', på den frågan, och sen snabbt bytt samtalämne.
Jag hade gått från att vara din hund till att bara vara en hund, och du undvek alla kostnader
som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad. Du och dom ska flytta till en lägenhet
där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det var en tid,
då jag var din enda familj...
Jag var jätteglad över bilturen! Ända tills vi kom fram till djurhemmet.
Det luktade hund, katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper, och sa
'jag vet att ni kommer att hitta en fint hem till henne.' De skakade på huvudena
och gav dig en ansträngd blick. De förstår verkligheten för en medelålders hund!
Även en med fina papper! Du fick, nästan lite brutalt, rycka dins sons händer från min päls.
'Nej, pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!' Du gav mig en hejdåklapp på huvudet, undvek mina ögon
och avstod artigt att ta mitt halsband och koppel med dig.
Du hade en tid att passa, och nu har jag visst en också...
De är så snälla mot oss, så snälla som nu deras upptagna scheman tillåter.
De matar oss naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sen.
I början, när någon passerade min bur, bubblade det till i magen. Jag tänkte, hoppades, att allt detta
bara var en ond dröm. Att du kommit tillbaka för att hämta mig!
Eller kanske var det någon annan som brydde sig? Någon som kunde rädda mig?
Jag förstod nog ändå ganska snart, att jag inte kunde konkurrera med den yster och glädje
de små valparna i buren bredvid visade. Så jag gav upp och satte mig istället i ett hörn och väntade...
Jag hörde fotstegen från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen. Jag följde snällt med henne.
Vi gick in i ett separat rum. Ett obehagligt, tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron.
'Du behöver inte oroa dig', sa hon. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända.
Det var också en känsla av frihet och lättnad! Kärlekens fånge hade nu kommit till sitt slut,
men jag var orolig för henne. Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, på samma vis, som jag förr,
kände till alla dina obehag och ledsamheter...
Snällt och varsamt band hon ett band runt mina framben, samtidigt som en tår föll längs hennes kind.
Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade göra, när jag tröstade dig för många år sen.
Vant stack hon nålen in i min åder och när jag kände sticket och den kalla vätskan, la jag mig trött ner.
Jag såg in i hennes vänliga ögon och mumlade 'hur kunde du?'
Kanske förstod hon mitt språk, för hon kramade mig och sa 'jag är så ledsen lille vän.'
Hon förklarade att det var hennes jobb. Att se till att jag kom till en bättre plats.
En plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen eller övergiven.
En plats med mycket kärlek och ett ljus, så annorlunda mot det här på jorden.
Med den sista lilla kraften jag hade kvar, försökte jag visa henne, genom att vifta på svansen,
att mitt 'hur kunde du?' inte var riktat mot henne. Det var dig jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig!
Jag kommer att vänta på dig i all framtid och måtte alla i ditt fortsatta liv,
älska och beundra dig lika mycket som jag gjort, och vara lika lojala mot dig som jag alltid har varit!
Du var mitt allt - hur kunde du?
av Jim Willis
